fredag 23 april 2010

”Första svenska fallet av svininfluensa”,  DN 2009-05-06

”Misstänkt dödsfall i svininfluensa”, SvD 2009-08-31

”Svininfluensa ger inte fosterskador”, Vi föräldrar 2009-09-02

”Livsfarlig massvaccinering mot svininfluensan”, Läsarnas fria 2009-10-05

Inte undra på att folk blir skrämda av rubriker som de här! Detta är endast några av de rubriker som tidningarna skrev under 2009 angående svininfluensan. Jag har funderat kring varför så många tog varningarna om svininfluensan på så stort allvar. Själv tog jag till att börja med rapporterna med ro. ”Så allvarligt kan det väl ändå inte vara”, tänkte jag och sköt det ifrån mig. ”Det är säkert bara uppblåst i medierna”. Men, så fick man inte tänka! Efter ett antal nyhetsinslag och artiklar och samtal med släkt och vänner hade jag också blivit orolig. Jag har ju mina barn att tänka på och vi skulle faktiskt åka tåg/flyg till Paris innan jul och det varnades ju i tidningarna för att smittorisken var extra stor på flyg, tåg och buss.

Vaccinera sig eller inte?

Det innebär ju en viss risk att vaccinera sig men även en stor risk att låta bli. Viruset skulle kunna innebära större risker för de som har astma fick vi veta genom medierna. Min äldsta son har astma och självklart vill jag inte utsätta honom för någon risk. Uppgiften kom ju från tillförlitliga nyhetskällor och inte enbart från kvällspressen. Hur skulle vår lilla ettåring klara denna sjukdom. Inte ville vi vänta och se! Min mamma arbetar inom sjukvården och rekommenderade oss starkt att vaccinera oss.

- Det är ju faktiskt en viss procent av Sveriges befolkning som inte kommer att klara denna sjukdom, förklarade hon.

Har mamma sagt det så måste det ju stämma! I morgonsoffan på TV diskuterades ämnet.

- Vaccinet kommer att räcka till alla, försäkrade en expert i direktsändning.

På smittskyddsinstitutets hemsida kunde man få uppgifterna bekräftade. Bilden av sjukdomsläget stämde med mediernas bevakning. Handsprit fanns plötsligt på varje toalett. På jobbet, dagis, i kyrkan och i hemmet.

Svägerskan fick inte komma till jobbet

Min svägerska och hennes man var i Mexico när influensan började att sprida sig där. Väl hemma i Sverige igen fick de inte komma till sina jobb förrän några dagar efter hemkomsten för att de inte skulle föra en eventuell smitta vidare. Vi i vår familj skulle ha ett kalas dagarna efter, men svägerskan och hennes man fick förhinder. Tur var väl det för hade de kommit skulle kollegan till min man stanna hemma från jobbet i rädsla för att han skulle sprida eventuell smitta vidare till henne.

Rubrikerna som blåstes upp på varje tidnings löpsedel varnade för den nya influensan som drabbar unga människor och som leder till döden för några av de som insjuknat. Fler och fler rapporter om smittade svenskar kom. Nyheten om det första dödsfallet i Sverige blåstes upp stort. Inte minst kvällspressen hakade på. Säkert sålde de många lösnummer på detta.

Som Svenska Dagbladet skrev gick WHO ut med den information som de hade. De kände ansvar att informera om detta. Om WHO går ut med en allvarlig varning känns det naturligt att medierna ser det som sitt ansvar att förmedla den till allmänheten. Jag fick en känsla av att ansvariga var rädda för att misslyckas med hanteringen av situationen. Inte ville de i efterhand sitta med skammen att ha tagit för lätt på varningarna av influensan. Nyheten är klart också relevant eftersom den berör i princip alla i hela landet. Vem som helst kan bli drabbad och smittan kan ha nått min skola, arbetsplats eller kvarter när som helst. Sjukdomen kan drabba de vi är allra mest rädda om – barnen. Kritik finns att det inte rapporterades så mycket om t ex malaria som under samma period drabbar oerhört många fler. Anledningen till att av svininfluensan fick en så stor plats i etern är klart att den hotar varje svensk, vilket malaria inte gör.

Självkritik i medierna

Parallellt med dessa varnande ord om influensan pågick också en viss självkritik i medierna. Har vi överdrivit riskerna med sjukdomen? Skrämmer vi upp folk i onödan? Detta skapade ändå en slags uppmaning till mottagaren att bedöma själv. Enligt en undersökning gjord av en Open Publishing tidskrift publicerade allmänheten en mängd inlägg om mediernas rapportering om svininfluensan. Enligt undersökningen var de flesta kommentarerna mycket kritiska till informationen som kom.

Hur kommer vi att reagera vid nästa larmrapport?

Nästa gång ett liknande larm kommer blir reaktionerna säkerligen helt annorlunda. Folk kommer förmodligen inte att ta det på lika stort allvar. Det kommer att bli som med larm om cancerframkallade ämnen, varningar de flesta numera skakar av sig och tänker att ”snart kan man inte äta någonting längre, lika bra att strunta i varningen”. Och detta är ju också ett slags risk, om det verkligen skulle bli ett utbrott av ett smittsamt och dödligt virus framöver, som t ex det befarande utbrott av fågelinfluensa man länge varit rädd för.

Men så länge larmet ändå riktar sig till främst utsatta grupper som t ex barn kommer varningarna att läsas och (kanske i smyg) tas på allvar.

4 kommentarer:

  1. Ja, det känns lite som att man skriver en ny uppenbarelsebok så fort som en ny risk uppträder - särskilt då barn är inblandade (då vi ju alltid blir lite hysteriska). Och, som du skriver, så handlar minst hälften av skriveriet om just skriveriet: "Varför skriveriar ni skriveri skrivera så skrivererar inte ja' NED MED PATRIARKATET!"

    Men som sagt, larmen beror nog till stor del på att man i slutändan inte vill vara den som riskerade andras liv - som i exemplet askmolnet där vissa nu menar att det kanske inte var så illa att flyga igenom trots allt: Men vem hade tagit ansvar om någonting då faktiskt hade hänt?

    SvaraRadera
  2. Trevligt inlägg! Roligt att du skriver ur ett mer personligt perspektiv. Precis som du skriver är risken vid "hetsrapportering" att det blir lite utav en larminflation – något som kan vara farligt då massmedia spelar en nyckelroll när det gäller viktig rapportering till allmänheten. Bra jobbat!

    SvaraRadera
  3. Jättebra inlägg. Dina erfarenheter delas av många. Väldigt tänkvärt är ju detta "pojken-och-vargen-syndrom"; hur reagerar vi på nästa larm?

    SvaraRadera
  4. Jag håller med i att vi säkert kommer reagera annorlunda på nästa larm. Kommer pressen också att reagera på ett annat sätt och ta det försiktigare?
    Jag tror inte det!

    Som du skriver så är jakten på lösnummerförsäljning stor.

    Vi får hoppas på att vargen inte kommer.

    SvaraRadera